2017 - NÄR DET BÄSTA&VÄRSTA HÄNDE SAMTIDIGT
2017. Mitt mest händelserika år någonsin. Det har varit ett väldigt känslomässigt år på alla plan. Man kan säga att det bästa och värsta hände samtidigt. Jag födde barn, Maxell kom den 14 februari på alla hjärtans dag och det var det häftigaste jag varit med om och jag kunde knappt tro att det var sant. Att han föddes så frisk och att allt gick så bra, jag är så van med otur så jag var faktiskt livrädd för förlossningen men allt gick bra och jag är så lycklig över det. Att få min son på mitt bröst som lyfte huvudet och tittade mot mig var magiskt. Han är det bästa som hänt i vårat liv och vi är så lyckliga. Något mer som var magiskt var att farmor hann träffa honom, det var hennes sista önskan och hon fick den uppfylld. Det kommer jag aldrig att glömma..
Hon hann träffa honom några få gånger innan hon somnade in några veckor efteråt. Jag tog det väldigt hårt även om vi alla visste att hon skulle gå bort för cancern hade tagit över hennes kropp och det fanns ingenting man kunde göra. Att pussa henne hejdå på pannan var det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, hon var som min andra mamma och bästa vän, hon har alltid stått mig närmast och nu var hon borta föralltid. Det är något jag fortfarande bearbetar och mår väldigt dåligt över därav att jag skriver mycket om det på bloggen för att få ut lite av vad jag känner. För utåt sett så försöker jag alltid att vara på topp men det har inte varit det lättaste som nybliven mamma i en depression. Jag hatar att vara ensam men är så tacksam över att ha världens gladaste unge som får mig på humör varenda dag. Och för honom ska jag hålla mig stark för det ville hon också men hon finns i mina tankar varje dag ♥
Något mer som förändrade mitt liv var nya vänner. Denies är en av dom och hon var bara en förälder till ett barn på förskolan jag jobbade på och gravid samtidigt som mig så vi började prata och träffas. Och nu är hon en av mina allra närmaste. Vi båda har haft ett väldigt händelserikt år, liknande bakgrund och funnits där för varandra. Pratat nästan varje dag och jag är så tacksam över att hon och alla andra också såklart finns i mitt liv, ni är bäst ♥ De här året har jag verkligen insett vilka som är riktiga vänner och inte. De som sagt "jag finns här för dig" och inte brytt sig när jag behövt dom som mest är nog de vidrigaste beteendet jag varit med om. Så jag är så trött på att alltid ställt upp för andra men inte fått ett skit tillbaka så dom har jag brytit med även om det har varit svårt såklart att bryta med en av dom som jag känt i över 20år.. Men det var nog meningen.
Och den här mannen.. Det är han som får mig att orka kämpa och peppar mig till allt. Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle gjort om inte han fanns, jag är helt förvirrad utan honom. Andreas är bäst och mitt hjärta smälter varje gång jag ser honom med våran son, det finns inget vackrare. Han längtade så mycket efter Maxell och är den bästa pappan man kan tänka sig. Jag hade inte klarat av föräldraskapet utan honom speciellt inte de här året. Första året sägs vara den värsta. Det är inte många par som håller ihop efter de första året med barn. Så de är tur att vi väntade i 8år för vi känner varandra utan och innan. Vi hade det väldigt tufft med kolik de första månaderna men vi klarade det tillsammans. Jag älskar honom så mycket och ser framemot allt med min familj 2018 ♥
Kommentarer
Trackback