... de kan man lugnt säga här haha! Vi får alltid höra att han är så snäll och glad jämt men den här veckan har varit riktigt riktigt tuff! De känns som att jag bara bloggar när jag ska klaga eller är nerstämd men de är också skönt att få skriva av sig och att dela med sig ibland. De är viktigt att inte fastna i "fejk världen" som de ofta är på sociala medier.

Jag var även nära på att skriva på fb "skaffa aldrig barn om du vill sova" men ångrade mig i samma stund. För folk ska alltid tolka det fel och tycka och tänka så mycket. Även om jag bryr mig mindre och mindre och att de var mer ett skämt så skulle ingen förstå det och tro att jag är en dålig mamma. Men som mamma speciellt som ny i rollen (även om jag alltid har tagit hand om barn) så trodde jag aldrig att de skulle vara så tufft som de faktiskt kan vara IBLAND som tur är. 

Jag har skrivit de förr men skriver de igen, jag beundrar ensamstående mammor sååå mycket. Jag skulle ALDRIG klara detta själv även fast jag är rätt stark i mig själv men med ett psyke som svajar och ett lågt blodsocker så funkar inte jag och dåå är de så bra att jag har Andreas. Jag skulle nog säga att han är snäppet bättre än mig på detta faktiskt, han är bäst. Nu är det mycket med min virrighet också så jag glömmer så mycket och är lite borta i huvudet ibland men de är nog för denna förbaskade sömnbrist. 

Han är sjuk nu så de har inte blivit många nätter med sömn och för er som inte vet, de är tortyr och man blir så känslig. Men de är bara att försöka trösta, ge alvedon, kräma tandköttet, pussa finnas där och han gallskriker så man får tinitus och INGET hjälper då är man nära på att själv gråta och skrika. Men man tänker att man är tacksam så tacksam över att man ändå sitter där i mörkret med sin egna fina lilla son när de finns dom som drömmer om detta men kanske inte kan få barn själva eller de stackars barn som inte ens har föräldrar.. så vem är jag och klaga på lite faser? Jag kan sova sen och jäklar vad jag älskar honom och hans pappa.