För exakt ett år sen idag tog jag testet och det visade positivt. Klockan var 7 på morgonen en söndag och jag fick halvt panik där inne på toaletten medans Andreas sov. Tårarna rann av lycka. Det var ju det här vi ville men vi visste inte att det skulle gå så fort. Men vi var redo. Jag gick ut med Nelly på en väldigt snabb kiss för att sedan springa in igen till sängen med testet för att väcka Andreas. Han vakna och fick upp ett stort leende. Vi hade gjort testet helgen innan men då visade det ingenting för det var för tidigt så nu blev vi båda så förvånade och överlyckliga. Men även lite rädda, var vi säkra på det här nu? Kommer vi klara det? Många tankar for runt och vi pratade mycket om det varje dag.

 

När skulle vi berätta för alla? Jag ville ju skrika ut det på en gång men det tog någon vecka innan jag sa det till mina närmaste sedan till föräldrar och släkt. Alla blev såklart jätteglada! Våra föräldrar blev lite chockade till en början men sen jätteglada, de är så stolta nu när det har sitt lilla barnbarn. Min graviditet var riktigt tuff och jobbig med illamående och foglossning från helvetet men förlossningen gick jättebra på bara 4 timmar så var han ute! HÄR kan du läsa hela förlossningsberättelsen. Nu blir våran lilla kille 4 månader om två dagar och tiden går så fort! Maxell har gjort vårat liv till ett riktigt liv, nu har vi fått meningen med vårat liv och han är frisk, glad och världens bästa ♥