BABY UPDATE

LIVET, MAXELL
Det går bra med Maxell som växer jättefort nu! Vi var på kontroll i veckan och nu väger han 5,5kg! Så det är inte en liten lätt bebis på 3kg längre ;) Nätterna går även bättre nu tack och lov då vi har börjat med mjölkfri ersättning som hjälpt hans magknip mer och mer. Vi har börjat få rutiner, nu somnar han runt 21-22 och vaknar alltid vid 01 för mat sen vid 04-05 sen vid 08-09 går vi upp :) Så nu känns det helt okej, visst ibland är han grinig vill inte somna om och stånkar med magen mellan 04-07. Sen sover han en stund på förmiddagen och eftermiddagen så man hinner göra saker här hemma och ibland sover jag också på dagen med min lilla myse❤️


IF YOU GET TO HEAR ME NOW

LIVET
Det har redan gått en vecka men det känns som att det var för några sekunder sen som jag fick det där samtalet, urs.. Det har kommit ikapp mig nu och det går upp och ner hela tiden. Jag har aldrig förlorat någon som stått mig så nära, jag vet inte hur man gör. Det gör så ont och jag tänker på henne hela tiden, jag hatar att vara själv för det är så jobbigt så jag försöker träffa vänner och släkt så mycket jag kan just nu istället för att sitta själv och stirra in i väggen och böla..
 
Men jag vet att hon vill att vi ska gå vidare, ta vara på våra liv och ha kul. Hon sa även att jag måste vara en stark mamma nu och ta hand om fina Maxell och det lovade jag henne, även om det är svårt vissa dagar. Jag är så glad över att hon hann träffa honom, "flera gånger" till och med som hon själv sa stolt till sina syskon och vänner när farfar fyllde år för ett tag sen :,)

 Så de är skönt att jag har Maxell och djuren för det är dom som gör att jag orkar ta mig upp om dagarna och jag älskar att ta hand om dom. De ger så mycket kärlek och glädje även alla fina nära&kära som ställer upp, tack för att ni finns! ❤


SOV GOTT ÄLSKADE MUMMU..

LIVET
Den 21 Mars 02:30 somnade min älskade farmor (eller mummu som vi kallar henne) in. Hon har kämpat länge med cancern och hon har varit så stark och envis. Men till slut orkar inte kroppen kämpa på mer och cancern tog över så vi har vetat om att hon inte haft lång tid kvar men man kan aldrig vara förberedd på att någon ska dö. Det blir en chock oavsett för man vill inte inse det även om det nu blir skönare för henne då hon var så dålig mot slutet. Jag var där i måndags med min faster och kusiner, vi visste att hon inte hade lång tid kvar så det var riktigt tungt. Jag höll i hennes hand och pussa henne hejdå i pannan och det är det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv för man visste att det var sista gången.. Men nu får hon vila i frid och de är så man får tänka annars går man sönder inombords, för det var inget riktigt liv för henne mot slutet.. 
 
Så nu hoppas jag att hon står där uppe i himlen med sitt fiskespö, cigaretten i mungipan och vevar in en stor fisk bredvid sin fina husvagn med vackra planterade blommor utanför. Det gör så ont och kommer göra ont länge för saknaden är stor efter den glada mummu som stått mig närmast av alla i släkten. Hon var som min äldre bästa vän och jag har alltid kunnat berätta allt för henne, hon har alltid peppat mig och gett goda råd under hela mitt liv. Det känns så konstigt att hon inte finns mer, jag är fortfarande i chock samtidigt som jag känner att hon slipper lida nu såklart. Det gör även mig så förbannad också för om inte hon hade haft den där jävla cancern så hade hon varit vid liv för hon hade inte dött av ålder. Cancern tog henne ifrån oss och det hatar jag. Hon var världens bästa farmor, så omtänksam, rolig, stark, envis och snäll. Hon var även ungdomlig med sin klädstil (hon ville inte vara klädd som en tant som hon alltid sa haha) och med sin cc-cream ;) Håret var även väldigt viktigt, välborstat och fint skulle de vara och klagade ofta på mitt och ville alltid borsta om jag glömt det ;) Åh varför just hon? :,( Älskade älskade mummu ♥


Upp