Jag älskar mina dagar med dessa två. Nu har vi även börjat umgås mer med andra mammor och barn härifrån vilket är kul. Men jag har även börjat trivas mer bara av att vara hemma, när vi precis flyttade hit hade jag lite panik av att vara själv och var överallt och ingenstans men nu har jag landat lite. Jag vill ju ta vara på tiden jag har hemma med dom här nu när jag kan och har börjat njuta mer. Maxell är roligare nu när det händer så mycket hela tiden med honom och han har fått mer personlighet ♥

 

Han är en charmknutte med glimten i ögat, han har blivit mer busig nu vid 7 månader och ska dra tag i allt, speciellt i mitt hår och när jag säger aj och tar bort handen och visar att de gjorde ont på mamma så skrattar han haha! Han skrattar och ler även när hans små vänner gråter bredvid honom, precis som att han är skadeglad? Han är så tokig och stackars Nelly som får mer hårdare tag nu så de gäller att vara med. Jag litar på Nelly men jag vill inte att hon ska känna att han kan göra vad som helst på henne och de blir spännande nu när han snart börjar gå och springa efter henne... Men hon gillar honom, annars skulle hon inte vara så nära honom som hon är varje dag. Dom är så söta tillsammans och hon har koll på honom, om hon lyckas höra att han vaknar före mig om han vaknar till så hämtar hon mig och visar att han har vaknat.

 

Tänk vad djur kan känna av.. Vi har även våran katt Chanel kvar som vi haft längst. Hon är inte lika social av sig och håller sig helst långt ifrån Maxell då hon inte litar på honom riktigt men hon är inte elak på något sätt utan de är bara sån hon är och alltid varit, hon väljer själv när hon vill mysa. Våran andra katt Leo däremot var tvärtom, han var världens socialaste katt och gosade jämt med allt och alla men tyvärr så var han tvungen att flytta nu för nån månad sen.. Så nu bor han hemma hos våra vänner Jenny&Jonas och barnen vilket jag är så tacksam över då han inte trivdes i våran nya lägenhet här och Nelly och han kom inte så bra överens, det hände ingenting speciellt mer än att dom kunde jaga varandra. Så började Leo visa revir och då kände vi bara att vi inte kan ha kvar honom vilket var ett jobbigt beslut.. Jag saknar honom varje dag, de är ju min lilla bebis men jag vet att har det bättre hos dom även om de gör ont i mitt hjärta. Och när folk säger, "de är ju bara en katt" så har dom fel och aldrig haft djur själva. Jag älskar dom alla och skulle inte klara mig utan mina pälsbollar ♥