ROADTRIP!

 


Kimono / Linne / Shorts / Väska / Sandal / Solglasögon

 

Åh va jag längtar till helgen! Då ska jag på en weekend med brudarna/mammorna! Vi ska hälsa på våran Ida som flyttade till Halmstad nu snart för två? år sen tror jag det var och de ska bli så jäkla kul! Jag hatar att hon bor så långt ifrån men älskar när man kan hälsa på henne på sommaren! Jag kommer såklart sakna grabbarna och Nellysen men de ska också bli så skönt att bara vara vi en helg och slippa ha ögonen i nacken hela tiden. Det blir jag, Malin och Paulina som bilar ner vilket bara i sig kommer bli kul då jag kan tänka mig att Malin som vanligt spelar gamla favorit låtar på högsta volym haha! 😅💗

 

Jag minns våran roadtrip till Göteborg när vi precis hade tagit studenten, fem tjejer i en trång bil som stannade på rastplatser och dansa på borden? moonade? drack cider och sov på en parkering med rutorna nerdragna innan vi fick checka in bilen på campingen haha! Väl på campingen stapla vi upp ett lite snett tält, ingenting var så noga vi bara levde livet. Fixade oss inför fest på campingtoan, började dricka med alla andra som tälta och grilla brända korvar. Vi drog till en hemmafest, en av oss snodde med sig massa ljus och toapapper, en annan råka vi glömma kvar, en fick sova i bilen för tältet var fullt och en kom tillbaka sent dagen efter till campingen. Bakis åkte vi till Liseberg och två av oss satt mest på en bänk och mådde illa medans de andra åkte karuseller sen var det fest igen innan vi skulle vara skärpta och åka hem dagen efter, slitnare tjejer fick man leta efter haha! 🙈

 

Man tog livet så lätt förut, idag skulle jag aldrig sova i ett litet tält haha! Som att jag är jättegammal nu. Men då var vi 18-19 och levde livet som man ska göra då och de är jag glad för att jag har gjort. Det var även den sommaren jag träffa Andreas och de hade jag ju aldrig gjort om jag inte hade varit ute och träffat folk. Självklart finns de mycket man ångrar men jag har mest bra minnen från förr. Och jag är glad över att jag inte blev crazy nu och börja supa som aldrig förr, haha de hade ju varit lite konstigt och absolut inte jag nå mer. Jag kan knappt dricka mig full längre utan att jag skäms över att jag är det. Många får ju lite kriser i livet och går loss men jag hoppas inte jag får det, de räcker med att ha sett 40åringar som tror att de är 18... pinsamt. 




DET ÄR MAMMA SOM BESTÄMMER

Tänk att äntligen kunna få springa runt och busa med Nelly på ängen själv! Man märker på honom hur lycklig han är nu när han kan gå och han vägrar att gå in haha. Det är väl nu trotsen börjar, han börjar få en riktigt stark vilja och visar de igenom att sprattla med benen och börja skrika. Då är de bara lyfta upp om vi är ute och gå in eller ner i vagnen. Och inomhus brukar han lägga sig ner och protestera med att sprattla med benen och skrika, då får han ligga där tills de gått över. Jag tröstar inte barn som trotsar. 
 
För mig är det viktigt att han lär sig från början att han inte kommer få som han vill om han beter sig så, det är jag som bestämmer, inte han. För om man låter barnen bestämma redan nu då är det kört. Min unge ska inte få bli en bortskämd unge de har jag alltid haft i tankarna. Jag vet att de kommer bli svårt ju mer åren går men jag är beredd på det. Och tjata på barn att de inte får göra si och så och skrika på dom är de värsta jag vet, de kommer inte hjälpa. Man måste ta tag i barnet direkt om de gör något de inte ska som att klättrar på något olämpligt eller springer iväg osv. Dom kommer inte lyssna om man bara gapar att de inte får göra så, man måste upprepa och visa att de inte får. 
 
Jag är inget proffs, jag har bara erfarenhet. Men jag kan inte veta hur Maxells personlighet kommer att bli i framtiden men jag kommer göra ALLT jag kan för att han ska bli en snäll och omtänksam människa. Sen finns de två sidor av bortskämdhet, att han får saker han pekar på är väldigt lätt nu när han är så liten och söt men om han skulle skrika "JAG SKA HA DEN DÄR" i butiken och om man märker på honom att han blivit otacksam då är det kört. Och om han får saker från andra är en annan sak men han ska visa sin tacksamhet (när han vet vad det är) och att han aldrig ska ta förgivet att han ska få saker av andra. 
 
Jag själv var inte bortskämd som barn. Jag ville gärna vara det men jag visste att pappa skulle bli arg om jag ställde till med en scen i affären haha! Men jag minns ofta hur min lillebror protestera i affären om han inte fick de han ville ha men då tog pappa bara honom under armen och gick ut. Jag tror att de är viktigt att sätta gränser rätt tidigt. 



FÖRSTA FÖRÄLRAMÖTET&INRE STRESS

 
Jag kan inte förstå att den här lilla killen snart ska börja på förskolan! Våran bebis! Han har blivit så stor. Jag var på första föräldramötet igår, föräldramöte ... så sjukt att jag är på den sidan nu som förälder! Men jag tycker allt ska bli så roligt. Förskolan ligger precis vid oss så det är är gång avstånd, helt nytt sen i höstas men pedagogerna har jobbat ihop förut men byggnaden är helt ny. Maxells avdelning hade en massa kul och jag såg direkt små bord och bilar där han kommer hänga. De har även en stor atiljé och teknikrum där barnen ska få utveckla sina kreativa förmågor vilket är jättebra!
 
De bästa är att dom har en app där allting sköts via som schema, speciella dagar, påminelser, lägger upp bilder och filmer från dagarna som vi kan följa vart vi än är vilket känns kul! Det är så smart att många förskolor har börjat med de systemet och inte skickar ut lappar man tappar bort. Jag längtar efter att få se hans utveckling därifrån, hans första pyssel, hans första kompis osv. Nu har han redan grannen Lion som hamnar i samma grupp till hösten, så roligt! De är ju inte säkert dom leker ihop för att dom känner igen varandra men de är kul att ha hans mamma Karolina med på möten och diskutera. 
 
Maxell börjar i aug vilket är jättesnart men de ska nog inte vara några problem, jag är inte ett dugg nervös jag tycker de ska bli kul för hans del att få träffa andra barn och göra en massa kul. De är nyttigt för barn att vara ifrån sina föräldrar lite. Men jag kommer såklart sakna de här året jag haft med honom, de har gått så fort! Vi har haft så roligt men jag har också känt en inre stress hela tiden inför vad jag ska göra och alla mina måsten så jag har inte njutit fullt ut vilket jag önskade att jag kunde ha gjort. De hade varit lättare om jag hade haft ett jobb att gå tillbaka till. Samtidigt så är de så härligt att kunna välja sin framtid. Nu söker jag de mesta, nästan allt som finns som jag vet att jag kan klara av så de blir spännande och se vad de blir.