Jag skrev lite kort om illamåendet igår men vill dela med mig lite mer för det är inte många som pratar om hur de faktiskt är. Herregud va jag har mått skit och jag måste få ut det även om jag gnäller haha!

Ska jag vara ärlig så hatar jag att just vara gravid, jag älskar ju att de växer en bebis i magen och tanken på att vi ska ha barn. Men just graviditeten är hemsk! Och jag veeet att de är jättemånga som inte ens kan bli gravida och vem är jag som ska klaga när jag blivit det två gånger utan problem? Men jag måste ändå få skriva min upplevelse för många tar inte upp det utan berättar bara om de fina och hur bra de mår. Ja de kan stämma det också, många mår bra igenom hela 9 månaderna och de är jag avis på haha!

Det tog inte lång tid från när jag fick reda på att jag var gravid till att jag mådde fruktansvärt illa, spydde varje dag i två månader. Det är normalt att göra det men när man är inne i de här ständiga illamåendet så hatar man det, jag har alltid varit rädd för att spy jag gråter jämt och tycker de är obehagligt men nu har det blivit en vardag och det är inte kul. Jag måste äta nästan hela tiden för att inte spy eller bli yr. Inte nog med det så kom en jävla migrän med på köpet, jag har aldrig haft det så nu förstår jag alla som lider av det.. fy fan! Jag vill bara sova fram till juni men kämpar på. Jag åkte även in på dropp för mina värden såg inte bra ut där i början, de var skönt för stunden. Jag önska att man kunde ha en dropp stång hemma haha! De kan man hyra i USA så varför inte här? 😂  

Jag tycker inte synd om mig själv och söker inte sympati eller jo klart som fan jag gör. Jag önskar Andreas kunde vara gravid istället han är så stark i allt haha men påminner mig om hur stark jag är i detta och de betyder mycket även från vänner och andra mammor. De är skönt att man kan klaga av sig till andra gravida vänner som igenomgår samma skit. Och de värsta man kan höra är "de går över efter v12".. som fan heller! Jag mådde skit med Maxell till v20 och är i v17 men aldrig mått såhär illa. Så att vara gravid är ingen dans på rosor, de som säger att de är underbart ljuger😏

Jag har varit nära på att skita i detta helt men sen innerst inne så skulle jag aldrig ta bort det bara för att jag själv mår dåligt, vi vill ju de här. Jag vet ju att de blir bättre nångång (hoppas jag) och att det är så värt det när bebisen väl är ute! Jag har varit sjukskriven hela december och bara legat och stirrat i taket, gråtit och mått skit psykiskt och fysiskt men de är de inte heller någon som pratar högt om. Men de har blivit bättre med tiden, jag har börjat acceptera detta och försöker tänka positivt och ser framemot allt nu framöver som händer. Jag ska jobba på och försöka kämpa mig igenom dom här månaderna som en supermom! 👊🏻