HEJ FÖRSTA TROTSÅLDERN!
Ser ni busblicken? Haha! Han må vara världens goaste men oj vad han testar oss nu. 2års trotsen är kommen och det blir några vändor till hans hörna i hans rum om dagarna dit han får gå när han vet om att han gjort något dumt, lite som en skamvrå hur
hemskt det än låter. Men han tittar mycket på Emil så både hyss och att Emil också har sin snickarboa att gå till när han gjort fel. Maxell vet själv nu när han gör fel när han t ex kastar någon leksak, slår till mig eller sparkar emot mig då
springer han till sitt rum själmant grinandes i farten och sätter sig en stund tills han kommer tillbaka med "puppy eyes" klappar på mig och säger "FLÅT MAMMA" och ibland får man en puss eller kram, de är ganska gulligt tills det
händer igen haha!
Jag hade så många idéer om hur jag skulle hantera trots situationer innan jag fick barn och när jag jobbat på förskola men alla barn hanteras olika och är olika så det finns inget korrekt svar. Det är så lätt att tänka om all uppfostran innan man får
barn, jag hade själv tankar om att de inte kan vara så svårt att säga till sina barn och få dom till änglar. Men sanningen är den att de finns inga änglar haha nä men man får tänka att de är olika faser de går igenom och att de kan försvinna (om de inte skulle vara en diagnos förstås) och
att man får kämpa på, det blir en hel del tjatande men till slut förstår dom. Maxell förstår mer än vad man tror nu men han jävlas, vägrar lyssna ibland och springer ifrån oss. Vi vet att de kommer att gå över bara vi sätter gränser men de är tufft
att ha foglossning och höggravid och att inte skrika eller gråta själv haha! För skrika på sina barn hjälper inte det är något jag lärt mig under alla år med barn och det är så jobbigt att lyssna på andra föräldrar som skriker till sina barn när de
sitter i ett helt annat rum eller flera meter bort då barnen knappt hör och det är meningslöst, gå fram istället och ner på deras nivå. Men jag kan också känna för att skrika ibland men jag vet att de inte hjälper.
HO! och snart blir det två pojkar också, yey haha! Nu ska man inte prata om kön och kön men i min familj och släkt så har alltid grabbarna varit busigast som små och lugnast i tonåren så det är ju något att se framemot i alla fall haha! Skämtåsido
så skulle jag aldrig ta bort de här smååren även om de kommer bli tufft och lite sömn så skulle jag aldrig vilja spola fram tiden, de går för fort ändå och vi kommer inte få tillbaka tiden. Så jag är så glad över att vi båda kommer vara hemma hela
sommaren och njuta av Maxells 2års tid och lillebrors första. Vi är tack och lov ett bra team, vi hjälper till med allt och ger varandra pauser när de behövs och pratar om allt. Det är okej att säga och tycka att de kan vara tufft att vara förälder
ibland och peppa. Jag vet inte vad jag hade gjort om inte jag hade haft Andreas och jag har skrivit de förr och kan göra det igen, JAG BEUNDRAR VERKLIGEN ENSAMSTÅENDE SMÅBARNS FÖRÄLDRAR! NI SOM KLARAR AV ALLA SITUATIONER HELT SJÄLVA, NI ÄR
GRYMMA! 💖