ATT JOBBA PÅ SAMMA FÖRSKOLA SOM SITT BARN

Jag jobbar på samma förskola som Maxell fast inte samma avdelning men vi träffar på varandra ofta. Det är både bra och dåligt. Det är bra för att jag kan se honom varje dag men också dåligt just för att han ser mig och ville till mig i början, han får såklart komma fram till mig men han har blivit helt förstörd när jag varit tvungen att gå eller när hans grupp ska gå ifrån våran. De gör ont i mammahjärtat speciellt när jag ser honom i fönstret och jag är ute och ser att tårarna sprutar och han skriker "MAMMAA" då var jag nära på att börja gråta själv (ni mammor kan tänka er hur de känns). Men de har också gått bra, han har börjat accepterat att jag är där, vinkat och skrattat till mig i matsalen och satt sig där han ska sitta utan att leta efter mig med blicken som i början.
 
Så han vänjer nog sig ganska fort som med allt annat. De ska byggas en ny förskola som blir klar i januari i närheten så det verkar som att jag ska haka på med dit så då kommer det kännas lite lättare att vi får ett varsitt ställe. Men de är också kul att se honom på gården när vi också är ute, där han inte alls bryr sig om mig och hittar på egna saker. Han leker nästan aldrig mer någon annan utan går mest för sig själv, sitter i lekstugorna, står och tittar efter lejon i skogen vid grinden där han står och säger "RAAAOR" och pekar, vem vet de kanske finns lejon där? 😉 Och idag så såg den där bollmössan strumpla omkring med en innebandyklubba längs gården, de skulle innebandy-moffa ha sett haha! 😜



Kommentarer

Kom ihåg






Trackback