MAXELL UPDATE
Maxell är så stolt för han har fått en egen säng, han fick den i julklapp av oss. När vi var lediga båda två vid jul så bestämde vi oss för att han skulle börja sova därinne och de gick bättre än vad vi hade tänkt oss. Han la sig med alla sina gosedjur, låg och prata en stund, ropade lite så en av oss satt där en stund så somna han och sov hela nätter. Det var bara en gång som han kom in på natten till oss men då var de bara att gå tillbaka och börja om så gick de bra. Och han går inte iväg på morgonen han bara ropar "mamma" eller ja nu för det mesta "pappa" haha. Han har dock sovit själv i resesäng sedan han var några månader bara för han har alltid varit en sprattelman så vi har aldrig honom mellan oss i våran säng. Han blev sjuk ganska mycket i jan och då fick han sova i sin resesäng inne hos oss igen.. så de betyder att vi får börja om igen. Men så är det, öva och träna med allt.
Sen så kan han leka bebis och klappar på min mage för han börjar förstå när vi säger att mamma har en bebis i magen vilket är gulligt. Men bilar är största intresset, gärna meckar och kör runt med dom överallt och brandbils leksaken ska alltid vara i handen vart vi än ska, till dagis och han är noggrann med att lämna den på hans hylla innan han går in och när vi åker bil ska han hålla den i handen och när jag satt fast honom i bilstolen så säger han "HEJA BAMTEE" och tar upp händerna för han vill se på Bamse hela vägen till Hallsta/Västerås på paddan så de är som en rutin i bilen vilket gör att jag också kan sitta fram nu när jag är så åksjuk den långa biten, så ja lite skärmtid är okej..
Jag fick en suddig bild men de är så gulligt att han kramar och pussar på nallen som min farmor sydde till honom. Det var de sista hon sydde innan hennes händer inte orkade mer, hon älskade att sy och sticka saker till oss och de var så viktigt för henne att hinna klart med nallen till Maxell. Jag saknar henne fortfarande enormt mycket och kan fortfarande drömma om att jag kramar henne och att allt är som vanligt.. det var snart två år sedan hon gick bort i cancer men de gör fortfarande ont. Jag är så lycklig över att hon hann träffa Maxell innan hon gick bort för de var så viktigt för henne, "flera gånger" som hon själv uttryckte det när folk i hennes närhet sa till henne att de var så glada att hon äntligen fick träffa sitt första barnbarns barn. Hon var den första jag ringde när jag hade fött och den första vi åkte till när vi var påväg hem från BB. Hon var så stolt, hon sa att han var så fin och var så stolt över mig som mamma. Älskade mummu/farmor♥ Tänk om hon ändå kunde varit här nu och hunnit träffa sitt andra barnbarns barn som kom ett år efter hennes bortgång, min kusin Jimmys fina dotter Alva. Men vi vet att hade varit lika stolt över oss båda. Och snart kommer två till och de roliga är att Jimmy och Paty är också beräknade i juni precis som vi! Och mummu kommer alltid vara närvarande, hon finns med oss hela tiden ♥
Kommentarer
Trackback